Runt halsen har jag ett fint halsband som jag har köpt i en helskum affär på Gotland. Ringen ska vara ett kraftsmycke och stenarna har olika egenskaper. Den rosa är en rodonit som ska motverka rädsla och dämpa oro och förvirring och den gröna är en jade som beskyddar, stärker självkänslan och självförtroendet och ska lösa problem. Om det fungerar eller ej vet jag inte riktigt men oavsett tycker jag att det är lite kul och framför allt fint!

Man brukar säga att man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan och jag tror faktiskt att det stämmer. Det bästa sättet att nå dit tror jag är att bli sin egen bästa vän. Man kan bara vinna på att tycka om sig själv, det finns faktiskt ingenting alls att förlora. Så vi gör ett försök, tillsammans, att bli vår egen bästa vän för det är vi värda! ♥

"Se människor som individer"

Så sa min kommunikationslärare i onsdag under en föreläsning och det fick mig verkligen att tänka till. Vi människor präglas och påverkas så otroligt mycket av generalisering och fördomar. Om vi träffar en finländare som är otrevlig drar vi lätt alla över en kam och plöstligt blev "finländare otrevlig". Fast hur kan vi vara så säkra på det om vi bara har träffat en finne? Jo, vi generaliserar och bildar oss en uppfattning innan vi har fått tillräckligt mycket fakta. Fördomar grundas allt som oftast på okunskap och det är det bara vi själva som kan ändra på. Även när det bara handlar om en enda människa dömer vi henne eller honom otroligt fort. Vi är väldigt bra på att döma fort men vi är betydligt sämre på att förändra vår uppfattning när vi väl har träffat en människa. Vi kan inte förneka att vi inspekterar en person när vi träffar den för första gången, det gör alla förutom om man är blind eller blundar. Jag är inte bättre själv utan jag märker direkt att jag dras till andra som liknar mig själv angående klädstil och utseende. Jag tycker att det är fel att generalisera och döma människor men när det väl kommer till kritan så är det så himla lätt att göra det. Helst skulle jag vilja låta bli att titta på personer som jag möter till dess att jag hade lärt känna dem just för att upptäcka att det inte att utsidan som spelar någon roll i längden. Utsidan ger insidan en chans är ett ganska känt talesätt och tyvärr är det ofta en hel del sanning i det. Man kan läsa av en människa otroligt mycket genom att bara titta på den. Fast man kan aldrig vara säker på om det är den äkta människan man ser eftersom kläder och utseende är så lätt att förändra.

Att se alla människor som individer, vara helt objektiv, inte ha någon förhandsinformation eller fördomar vore optimalt. Men hur många är det egentligen som inte har några fördomar överhuvudtaget? Jag tror inte att jag vet någon som inte har det. Jag har det själv men jag försöker att gå in med en positiv inställning och jag strävar efter att se människor som individer. För vad vinner vi egentligen på att ha fördomar? Jag kan inte komma på en enda positiv sak. Så varför har vi fördomar? Jag kan inte komma på en enda anledning och det är väl en utmärkt anledning till att undvika fördomar.

En del av er som läser bloggen har säkert aldrig träffat mig utan bara läst bloggen och sett bilder. Så jag undrar, hur tror ni att jag är "på riktigt"? Skulle vara superkul att veta!